Kl 10.40. Nu kom det och Salla fick koppla in den första. FB påminde mig om vad jag gjorde för exakt tre år sen; det var min disputationsdag. Idag är en lite annorlunda milstolpe, och jag är igen klädd i blått och vitt.
Kl 20. Det tog ett tag på behandlingen idag, den sista svidande jäkeln tog längre än det gjort hittills. Salla använde den armen som inte värkte så mycket, så jag hoppas jag kommer undan denna gång också. Jag är mera slut idag efter behandlingen också, det hänger nog delvis ihop med vädret. Jag reagerar alltid då det är grått och trist.
Ja, halvvägs. Det är en stor sak på många sätt. Jag fick ett tjockt kuvert hem med kallelse till pet scan, där man tittar hur effektiv behandlingen varit. Den är den 17.11, vilket tyvärr betyder att jag inte kommer att få träffa läkare före 5.12. Mötet mellan läkarna sker på torsdagar, och det blir alltså efter min nästa behandling 22.11, läkarmötet är 24.11. Tack och lov för Kanta, där kan jag spionera vad de kommer fram till. Jag sitter med fingrar och tår i kors och hoppas att allt gått enligt planerna, tanken på en förlängd behandling känns för jäkligt. Så nu lever jag på hoppet, ABVD gör ditt jobb!
Blått och vitt passar alltid!
SvaraRaderaHoppas knölen förstår vinken och krymper ihop till ingenting snabbt nu.
Det är det jag hoppas på nu, Living on a prayer spelar i bakhuvudet, se ovan...
RaderaVi känner knappast varann, men jag följer din blogg och önskar dig all kraft som behövs! Du verkar vara ha en hög fighting spirit!
SvaraRaderaOch Kanta-sidorna är verkligen bra att kolla vad som hänt med en (när man kanske inte riktigt i stunden lyssnar så där helt 100).
God betring, som norrmannen säger! Eller är den dansken?
Tack för din kommentar, det är ju alltid kul att höra att någon följer med bloggen. Ja, jag vill klå skiten, men onekligen har jag mina dåliga dagar också.
RaderaHåller tummar och sjunger med!
SvaraRadera/Anna-Maria
Tack Anna-Maria, det behövs!
Radera