Igår satt jag på
företagshälsovården hos ÅAs läkare när han plirar lite snett på mig och
säger "du är inte pargasbo, vi ska nog till Nagu, till Såris. Du har en
farfar som hette Börje, far som heter Yngve och faster som heter Anja".
Det var bara att nicka och säga joojoo. Sen kopplade det i min hjärna
också att visst var det ju nån man suttit hos tidigare på nån
läkarmottagning i skärin också, som varit
samtidigt här och där med en och annan i släkten. Ett stort plask i den finlandssvenska ankdammen igen.
Orsaken till att jag satt hos honom var att FPA i sin vishet begärt ett intyg över min arbetsförmåga efter sjukledigheten. Av just företagshälsovården. Som då vet aaallt om vården av mitt lymfom. Vi satt och skrattade åt detta och konstaterade att det är ju lite vridet. Vi hade ändå en god pratstund och läkaren tyckte att jag borde fundera på deltissjukledighet sen då allt är över. Då jag väl vet hur jag reagerar på strålbehandlingen och vet exakt hur länge den pågår, ska jag kontakta honom igen och så fixar vi det. I praktiken skulle jag sedan under den tid jag återhämtar mig jobba 40-60%, procenten bestämmer vi sen då jag vet hur skakig jag är och vad jag tycker att jag behöver.
I övrigt tyckte han jag klarat mig bra igenom detta. Många säger att "du ser så pigg/frisk/energisk/'fyll-i-egen' ut". Så gott som dagligen. Jag bara undrar, hur borde jag se ut? Det dagar jag känner mig som mest usel, ser man mig inte. Jag ligger raklång under täcket och bara överlever. När krafterna återvänder vill jag bara ut, träffa människor, göra saker, uppleva en vardag. Klart som korvspad att jag är glad när jag får göra det! Idag i tur lite julträffar på olika ställen och det ska bli så roligt så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar