Fundersam

Det händer mycket med hög fart nu. För mig är läget stabilt (i alla fall tills läkaren säger nåt annat), men det är så mycket runt mig som sätter mina tankar i gungning. Det är världscancerdagen. Människor i min närhet får ruttna nyheter, en mycket oväntad bortgång av en fd kollega, och människor i mina nätverk som är i olika stadier av dåliga, sämre och sämsta nyheter. Min egen hjärna börjar jobba på högvarv, och spöket lyfter åter på locket. Vad får jag för nyheter om några veckor när det är dags för årskontroll? Åker jag dit igen? Får jag åter stämpel i besiktingsboken och ett år körtid?  Detta sliter sönder en människa! Oro för andra och oro för en själv. På engelska finns ett ord, “scanxiety”, som säger allt. Avbildningsångest fritt översatt. Rädslan för vad en röntgen/datortomografi/PET/.... kommer att visa. Kroppen strätar emot och psyket slår bakut. Själva sessionen tar inte länge, men det är bara ett ögonblick som krävs för att förändra hela framtiden....

Ett ögonblick, en millisekund.

Allt förändras i ett slag.

Tiden stannar, allt som varit upphör,

Kvar finns jag och en okänd vardag.