Kl 10.20 Morr. Jag hade läkartid 9.30. Och här sitter jag och väntar än. Det är liksom så att jag bara vill ut härifrån idag för att sen kunna visa långfingret åt hela cytobehandlingen. Var 17 är läkaren???
Kl. 11.15. Jepp. Satt över en timme och väntade på läkaren. Sen kallade hon in mig och sa "jaahas, du hade tid 10.30". Nää svarade jag, 9.30. "Oj. Jag såg visst lite fel". Ai, no shit??
Nå, nu droppar cytona in igen. Läkaren plockade bort bleomycinet då jag nämnde att lungorna känts torra efter senaste gången. Bleomycinet kun orsaka en massa kul lungproblem, både under aktiv behandling och långt efteråt. Bleomycinet i kombination med astman låter mumsfilibabba...!
Kl 14. Tadaa! Skiten är slut! Och hoppeligen aldrig mer! Nu är det bara att vänta på PET-CT 12.1 och lungfunktionstester+hjärtultra 16.1. Sedan har de läkarmöte den 19.1. Inom tre veckor borde jag sedan få en tid till strålningsläkaren också. Fas 1 klar, i väntan på fas 2!
Sa just här om dagen med mamma att man nästan är lite konstig i dagens läge om man inte haft cancer. Det känns som att ingen undgår skiten i det långa loppet. Jag hoppas innerligen att du är på bättre sidan - för gott. Kämpa, kämpa ännu den sista biten! Jag står här och viftar med flaggan och hejar mig hes på dig!
SvaraRaderaNå, jag kan kruxa av det i alla fall, och läkaren var ganska säker på att vi följer boken ännu. Så jag går in i andra fasen med flaggan i topp! Och önskar samtidigt innerligt att så få som möjligt ska gå igenom detta. Fast man vet att man har oddsen med sig och att man antagligen hör till de lyckliga, är det ändå en sådan både fysisk och psykisk press att man går sönder. Och det fortsätter länge för cancern kommer alltid att finnas i bakgrunden så länge jag lever. Och det långgående biverkningarna är många och otrevliga, som kommer att synas i min vardag på olika sätt. Så nej, det är att be och hoppas att ingen behöver uppleva det!
Radera