Puuh

Det var en rejäl psykisk test att stiga igenom dörrarna till cancerpolikliniken idag. Jag hade tid 8.30, så bra att inte behöva vänta hela dagen. Läkaren var inte den jag träffade genom behandlingarna, men en minst lika trevlig och proffsig dam. Hon gick rakt på sak; CTn visade inga förändringar, dvs läget är stabilt! Hela besöket tog just under 10 min, och tillsist sade hon att nästa koll om 6 mån igen. Då blir det antagligen ingen scanning, utan bara labbprov. Man lyssnar istället mer på patienten, hur man mår och vilka känningar man har. Hon uppmanade mig att ringa genast jag var osäker på något, och sa att de följer upp noggrannt. Det känns skönt, man får ännu ha lilltån i den trygga bubblan. Men det var nog så skönt att få stiga ut ur hela sjukhusbyggnaden, dansa i regnet och vara glad över att det ordnat sig till slut!