Under sommaren och hösten funderade jag mycket på mig, vem jag är och vad vill jag. Jag kände mig hemskt vilsen, funderade på mina erfarenheter och det var först då som jag på riktigt gick igenom höstens händelser. Då det blev dags för kontrollen, gick detta helt ur spår. Nu känns det som om jag börjar få nån kontroll på dessa känslor igen, och kanske hitta en stabil självkännedom igen. Så mycket gungar då man tvingas in i en livskris.
Jag skrev tidigare att jag skulle byta jobb. Nu har jag varit en vecka på nya jobbet, och trivs riktigt bra med scenbytet. Jobbet finns i Helsingfors, vilket innebär långa dagar pga resorna dit. Men bara jag lär mig utnyttja tiden på bästa sätt, och kombinera det med distansdagar hemma/i Åbo, så ska det nog gå bra!
Jag började med buller och bång; hade min sista dag på ÅA på torsdag och första dagen på fredag. Det var känslosamt att avsluta ett 19-årigt kapitel. Alltid nu och då möter man människor som man vet kommer att finnas med senare på vägen också. Under mina år har det kommit emot så många sådana. Många har fortsatt vidare men kontakten hålls ändå. Då jag tog ett hopp från forskning till administrativ sida, fanns det många som hoppade in och guidade mig rätt. Ifjol fick jag sedan chansen att bita i en ny kaka. Jag hann jobba en månad och så blev jag sjuk. Jag har sagt det många gånger förut, men jag säger det igen. I en sådan situation är det så viktigt med människor som finns där och bär dig, då den egna grunden rämnar. Denhär hösten innebär att vi alla som höll ihop så tätt går åt olika håll, av olika orsaker. Jag är så oerhört tacksam till den kollega som blev min mentor, stöttepelare och partner in crime. Han blev sist och slutligen den som släcker lamporna innan han går i pension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar