Just nu

Det är konstigt. Då jag var sjuk tänkte jag inte på det så djupt. Allt fokus var på att klara sig genom behandlingarna, ta sig igenom varje dag och sätta energin mot att tillfriskna. Nu har det gått ett tag, och logiskt tänkt skulle jag bara gå vidare eller hur? Fel, jag tänker varje dag på det. Jag djupdyker ner olika känslor och försöker komma underfund med vad de betyder. Nu har man tid att förstå hur många andra som drabbats och gått samma sträcka. Den insikten gör en snurrig, det är så många!

Nu när det gått en tid har jag också försökt kartlägga vad jag tycker hänger med som "minnen" av behandlingarna. Direkt efter drogs jag ju med en trötthet som är svår att förklara. Jag var tvungen att planera hur jag använde min energi, en hel dag igång kändes i kroppen nästa dag som en utmattning. Idag är situationen lite bättre, inte som förr, men klart bättre än i maj. Det är tur, för det var en av sakerna jag funderade mycket på då jag tog emot nya jobbet; skulle jag orka med de långa dagarna och pendlandet? Svårt att säga än, det måste gå lite längre tid än 2 veckor.

Vidare har jag märkt att min koordination och balans verkligen gått i botten. Balansen börjar så småningom bli bättre tack vare övning, men koordinationen är besvärligare. I vardagssammanhang funderar jag inte så mycket på det, men på t.ex. Zumba är jag på väg helt åt fel håll med armar och ben hela tiden. Om benen rör sig rätt så får jag inte armarna in i mönstret rätt utan allt grötar ihop sig. Det ska väl bli bättre med övning, men det blir så komiskt ibland!

Under pågående behandlingar pratar man mycket om "cytohjärna", dvs att man blir glömsk och minnet kastar. Jag tyckte inte jag blev särskilt råddig, men nu märker jag att jag inte ska lita på att jag minns något folk sagt åt mig att minnas. Jag ska skriva upp det! Detta gäller främst evenemang, datum överlag, namn osv. Inget riktigt problem egentligen, men nog lite att vänja sig vid.

Detta till trots, så tänker jag inte på det så mycket. Jag är nöjd för jag har inte ont nånstans, jag mår inte illa och jag sover hyfsat bra. Då tål man en hel del småsaker, och man hittar på knep att kringgå dem. Och det borde ju bli bättre med tiden, men blir det inte så är det inte hela världen.