Onsdagen har äntligen kommit, dagen då jag hoppas jag ska få svar. Tankar har snurrat i mitt huvud i många dagar. Hur förbereder man sig för att få veta om resten av sitt liv? Hur förbereder man sig för att få besked som får en antingen att dra en suck av lättnad och gråta av bara farten eller sedan skickar en till det mörkaste platser? Var börjar Jag?
Jag fick så komma in till specialläkaren. Hon frågade om jag fått veta nånting. Sedan berättade hon att kontraströntgen visat förstorade lymfkörtlar både i utrymmet mellan lungorna, men också vid halsen. Dessa hade växt på en vecka. Hon konsulterades för att se om biopsi kunde tas på körtlarna vid halsen. Efter ultraljud och klämmande konstaterar hon att det nog ska gå. Vidare informeras jag om att de tror det är lymfom och om man ska välja av alla möjligheter på knölen, så är det det bästa alternativet. Sedan diskuteras biopsin som innebär ett ingrepp nersövd och ett dygn på sjukhus. För mig kvittar det, gräv ut skiten, gör vad ni vill.
Senare ringer en dam och berättar att biopsin blir efter två dagar, och före det ska ekg och blodprov tas. Snabba ryck, just the way I like it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar