Kl 9.17. Först en massiv dos av kortison och medicin mot illamående i tablettform. Första av fyra dropp in, bleomycin, som räcker ca 30 min. Kan ge feber ikväll liksom (paracetamol tar bort den) också hosta och torra lungor (och då måste lungorna röntgas). Denna ABVD-kombo ger inga symptom på efterkälken, utan allt kommer nog direkt. Skönt så då vet man att jo, för jävligt nu, men borde inte bli sämre senare. På torsdag är det tydligen ett möte kring alla resultat från skanningar och tester och hur vårdprogrammet kommer att se ut.
Kl 10.15. Vinblastinet var snabbt inskuffat. Nu droppar doxorubicin, som färgar alla kroppsvätskor röda ikväll. Droppar i ca 15 min, denhär gillar jag för den svider inte. Sköterskan Salla berättade att dessa fyra skilt för sig nog orsakar håravfall, men av nån anledning gör inte kombon det på samma sätt. Det återstår ju att se hur jag reagerar, för mig får håret falla av fast imorgon om jag blir frisk. Jag blir inte hispig av det, tvärtom prövar jag gärna på livet som hårlös ett tag.
Kl 10.30. Doxorubicinet klart, en rejäl sköljning emellan så man kan koppla in den sista svidande jäveln.
Kl 10.45. Sista jäkeln på ingång. Armen är inpackad i en värmedyna för att utvidga blodkärlen och minska på svidandet. Detta tar med denna fart ca 1 h om jag klarar svidandet. Verkar möjligt!
Kl 11.15. Halvvägs igenom dakarbazinen, jag klarar nog detta. Mår bra än, det känns som om man väntar på att en utomjording ska hoppa ut ur bröstkorgen (tankarna går till alien-filmerna..!). Idag är det exakt tre veckor sen jag fick veta om min fripassagerare, och det känns som om det var en evighet sen.
Kl 12.05. Klar! Nu lite mellanmål och kaffe, sen sikte hemåt med FPA-taxin.
Kl 17.30. Allt ok än. Jag borde ju inte tänka på det, men jag går nog omkring och känner efter. Mår jag illa? Kurrar magen? Vad händer? Jag slänger nog frivilligt in mediciner mot illamåendet (Primperan), och det verkar fungera bra idag åtminstone.
FPA-taxin funkade utmärkt, vid centralen svarade en på riktigt svenskspråkig person och taxichauffören var också svenskspråkig. Hemma åt jag lite, drack desto mer och stack ut i solskenet. Jag måste få i mig 3-4 l vatten om dagen för att rensa njurarna nu.
Jag får känslan av "projekt utdrivning av alien" och det är egentligen bra. Men nog är det en häftig cocktail du drar i dig! Hoppas kroppen håller för den här typen av excorsism.
SvaraRaderaJag hoppas också att kroppen håller ihop. Det borde gå hyfsat, efter en vecka börjar de friska cellerna återhämta sig och de fysiska illamåendet om det kommer borde inte ta mer än 2-3 dagar. Och dethär är nog riktigt projekt "Alien-the Pargas edition"! Vi får se hur det börjar löpa nu.
RaderaDrick mycket! Minns att cellgifterna brände sönder elsas underliv. Eftersom en bebis inte dricker på uppmaning. Trots vätskedropp så fräte det för mycket. Så drick!
SvaraRaderaJodu, jag går omkring med en vattenflaska under armen hela tiden. Och märker att jag mår bra av mycket vatten.
RaderaJa tycker man kände sig lite uppsvälld och halvkrapulantisk efter en behandling, lite sådär utomkroppslig ängslighet. Men ja ladda nog också upp med Primperan just in case. Men hade aldrig känningar dagen efter, bara på D-day. Och nog e ju lite coolt när allt som kommer ur kroppen är mehukatti-rött. Till och med saliven var röd i några timmar.
SvaraRaderaJag var nog uppsvälld jag också, inte så kosntigt med den mängd vätska som gick in. Kom inte att checka om saliven också blev mehukatti :D. Måste kolla det nästa gång!
Radera