Mindre hårfager för tillfället

Nånting av det första jag tänkte då jag landade min diagnos var "oj, nu blir jag ju skallig, vad ska folk tänka?" Tiden har gått och jag har insett att jag ger blanka sjutton i vad folk tänker. Visst, jag skulle gärna ha mera hår, men om jag blir av med skiten så kvittar det om jag har hår eller ej. Jag märkte att håret började lossna efter den andra behandlingen, och det har gjort så hela tiden sen dess. Jag har ärvt ett tjockt hår, vilket ju har hjälpt mig att hålla strån kvar. Nu börjar det vara rejält tunnsått, och jag funderar vad jag ska göra. Om en månad borde det börja växa ut igen då behandlingarna är över. Ska jag låta det vara såhär tills dess (sköta uttunnandet själv) eller ska jag göra mig av med det? Det skulle vara häftigt att pröva på.... och sen då det växer ut igen, vad månne jag får då? Många får helt annorlunda färg och t.ex. lockigt. Det ska bli intressant att se!

10.10, håret började falla av nån vecka senare.

30.11. Klart tunnare.

29.12. Här var det väldigt tunnt redan.

Dags att varva ner

Julafton bakom och ännu några dagar av julro kvar. Jag var lite rädd för hur det skulle gå med julmat och orken. Julmaten smakade trots att det inte gått så många dagar sedan behandlingen, och med hjälp av en tupplur orkade jag. Idag sken solen och vi tog oss ut för frisk luft, annars känns det nog i kroppen att man var igång hela dagen igår. God jul allihop!

Julegrisen det nästan var synd om.

Det är bara 6 mån till midsommar.

En av julklapparna, väldigt passande eller hur?

Tankning nr 7

Kl 9.30. Dripp, dropp... Här igen, sista gången för i år och förhoppningsvis nästsista gången någonsin. Det är väldigt tyst här ännu, bara 5 patienter i det stora utrymmet. Det finns flera mindre rum också, där vet jag inte hur många som är här idag.

Dagens goodiebag

Kl 18.30. Vaknade just efter en tre timmars tupplur. Tankningen gick bra igen, då skulle det bara vara en kvar. Men först några dagar av "välmående" med allt vad det innebär....

Peter kom hem med en rejäl förkylning för några dar sedan. Nu sitter vi med tummar och tår i kors att jag klarar mig någorlunda undan. Han har sovit redan tre nätter i gästrummet, få se om det hjälper nu. Mycket spritande av händer och och en uppmaning av cytosköterskan Salla idag "pysy loitolla"

En skäribåo kendär ein annan på gangin

Igår satt jag på företagshälsovården hos ÅAs läkare när han plirar lite snett på mig och säger "du är inte pargasbo, vi ska nog till Nagu, till Såris. Du har en farfar som hette Börje, far som heter Yngve och faster som heter Anja". Det var bara att nicka och säga joojoo. Sen kopplade det i min hjärna också att visst var det ju nån man suttit hos tidigare på nån läkarmottagning i skärin också, som varit samtidigt här och där med en och annan i släkten. Ett stort plask i den finlandssvenska ankdammen igen.

Orsaken till att jag satt hos honom var att FPA i sin vishet begärt ett intyg över min arbetsförmåga efter sjukledigheten. Av just företagshälsovården. Som då vet aaallt om vården av mitt lymfom. Vi satt och skrattade åt detta och konstaterade att det är ju lite vridet. Vi hade ändå en god pratstund och läkaren tyckte att jag borde fundera på deltissjukledighet sen då allt är över. Då jag väl vet hur jag reagerar på strålbehandlingen och vet exakt hur länge den pågår, ska jag kontakta honom igen och så fixar vi det. I praktiken skulle jag sedan under den tid jag återhämtar mig jobba 40-60%, procenten bestämmer vi sen då jag vet hur skakig jag är och vad jag tycker att jag behöver.

I övrigt tyckte han jag klarat mig bra igenom detta. Många säger att "du ser så pigg/frisk/energisk/'fyll-i-egen' ut". Så gott som dagligen. Jag bara undrar, hur borde jag se ut? Det dagar jag känner mig som mest usel, ser man mig inte. Jag ligger raklång under täcket och bara överlever. När krafterna återvänder vill jag bara ut, träffa människor, göra saker, uppleva en vardag. Klart som korvspad att jag är glad när jag får göra det! Idag i tur lite julträffar på olika ställen och det ska bli så roligt så!

Ångvältad

Öörf, idag känns det som om jag blivit under en ångvält. Jag tog mig ut på Gamla Malmens julmarknad och Art Bank igår. det var alltså TFiFens lillajulträff som först började med lunch på Kamu. Peter for dit och jag tog mig an julmarknaden, för min mage tål inte sådan mängd mat än. Det fick bli en bagel på Hallonblad istället, hah.

Lite senare bjöds det på glögg och en rundtur på Art Bank. Med tanke på att detta ska jämföras med en normal fredag efter behandling, är jag smått förvånad över att jag orkade. Nå, jag betalar för det idag, soffan är min vän denhär dagen. Magen och armen bråkar i vanlig ordning, och maten smakar ganska blä. Men annars går det bra.

Nr 6 avklarad

Den sjätte behandlingen är nu avklarad. Den gick som förut, kanske något långsammare, vi försöker se om det har betydelse för armvärken. Två gånger till! Nästa gång 20.12, hoppas läget hålls stabilt tills dess. Nu kryper jag och sova, tröttheten slog till redan.

Julkalender

Idag är det 90 dagar sedan min vardag vändes totalt upp och ner. Lika länge har jag gått igenom det absolut värsta i mitt liv. Den där stunden när allting bara stannar, när man står i sitt mikrokosmos och tiden har stannat medan livet fortsätter runt omkring. Det är en märklig känsla.

Det är många som har öppnat lucka nummer 5 idag. Jag har en egen julkalender, som räknar ner. Imorgon är det lucka 29 i min kalender. 29 dagar och jag har min sista cytobehandling. Det är en dag jag väntar på så som jag aldrig väntat på nånting förut. Efter det är det två milstolpar till innan jag kan säga att mitt liv har fått en nystart; strålbehandlingen och dagen då läkaren säger att cancern är i remission. Låt 2017 bli det år Hanna 2.0 uppstod!

Bekräftat bra

Idag träffade jag läkaren som berättade lite mera om resultaten från PET-CT. Hon bekräftade det jag visste; att jag svarar bra på vården. Alla de ställen som var aktiva i första skanningen har minskat bettydligt i aktivitet. Ett säte har helt dragits tillbaka, och den stora massan som var nästan 10*10 cm är nu 3*2,5 cm. Följande tankning är 7.12 pga självständighetsdagen och sedan fick jag julveckans tankning flyttad tillbaka till tisdag så jag får en dag till att återhämta inför julafton. Det gör en stor skillnad, och jag kan troligtvis njuta av julmaten lite mera nu. Sen är det bara en tankning kvar 3.1 och sedan hoppas jag att jag aldrig behöver sitta i dedär stolarna igen!

Nästa år fortsätter sen med ungefär en månads paus efter sista behandlingen. Då ska jag på en PET-CT igen, lungfunktionstester och hjärtultra. På basen av dessa resultat skräddarsys sedan strålbehandlingen. Läkaren kunde inte säga noggrannare om detta än, men den tar 3-4 veckor i allmänhet, varje vardag. Sen skulle det liksom vara färdigt om skiten fortsätter reagera enligt manuset!

Cancerpolins vänteutrymmen