Det var det

Årets granskning gjord. Omvälvande. Jag blev oväntat utslängd ur sjukhusets trygga bubbla, de har nyligen ändrat sina vårdrekommendationer. Då jag avslutade mina aktiva behandlingar, hette det att jag ska gå på uppföljningar i fem år. Nu är det tre. Och detta var min treårskontroll, så det var mitt sista besök på cancerpolin. Lyckligtvis ska jag ännu gå på mammografi i fem år, men inte på TYKS utan boka själv via hälsocentralen. Lite olustig känsla, som om jag är ute på hal is, mitt på fjärden, med lång väg till stranden...

Dags igen

Ja, då var det den tiden på året igen. Årskontroll. Började med labbet den 28.2. Nu när vi bor nästan granne med Åbolands sjukhus, tänkte jag testa det labbet. Enkelt att boka tid via nätet, och jag fick morgonens första tid. Snabbt dit, och snabbt ut, mycket behändigt.

Följande veckas måndag var det dags för mammografi och ultraljud. I år gjordes ingen kontrast-CT mera, den görs vid behov. Mammografin gjordes först av en sköterska och när hon var klar, fick jag lägga mig på en brits för att vänta på en läkare för ultraljudet. Hon sa att det bara skulle ta några minuter att vänta medan läkaren kollade mammografins bilder. Efter 20 minuter och ingen läkare hade mina nerver redan tagit över och målat upp bilder om cancer #2. Hon kom och sade att allt var ok. Puust, vilken bergochdalbana....Ultraljudet var också ok, så nu väntar jag på läkarbesöket på måndag. 

Höst

Hösten kom i ett huj, det var ju nyss augusti! Mycket har hänt, i somras tog vi ett nytt steg och flyttade från Pargas till Åbo. Till ett drömhus, ett sk. svenskhus. Vi stortrivs, och jag kan redan se en massa positiva förändringar i eget mående. Jag är friare att komma och gå, och det är lättare på alla vis.

Jag hade inbokat labbremiss förra veckan sen vårens träff med min företagsläkare. Fr.o.m. 1.10 är jag officiellt också placerad i Åbo, vilket innebär att jag inte behöver åka till Östra Centrum i Helsingfors för att träffa läkaren. Den jag gått hos hittills gick i pension i augusti, så att flytta över till Åbo också inom företagshälsovården hände i ett bra läge. Labbremissen innefattade uppföljning av min sköldkörtelvärden samt sockeruppföljning. Och de fortsätter att bli sämre, så nu ska ännu antikropparna kollas upp. Men jag kommer att få påbörja tyroxin, vilket ska bli riktigt intressant. Att besvara en fråga som "hur mår du?" är nämligen ganska svår. Hur kan jag veta om något symprom hör ihop med nånting nytt, eller är det en del av vad som följer med sen behandlingarna? Om sköldkörteln är slö, blir man trött, orkeslös och kan få minneproblem. Hallåå, samma symptom jag dragits med sen tidigare... Så detta ska bli intressant att se, kan jag faktiskt få tillbaka minneskapacitet och ork? För jag måste säga, problemen med minnet är urjobbiga!

Besiktningen gjord

Äntligen är väntan över och årets kontroll gjord. Fortfarande är det lika motigt att stiga in genom cancerpolins dörrar, och det blir väl aldrig lättare heller. Själva läkarbesöket var snabbt avklarat, allt är ok fortsättningsvis. Sköldkörtelns förhöjda värden kommer att följas med, för att se om det är nånting på gång eller är det bara nånting tillfälligt. Och igen, om man känner av nånting skumt ska man ta kontakt genast. Nästa år faller CT:n bort, och kopplas in vid behov. Så då är det labbet och mammografin med ultraljud som gäller. Så, tills nästa gång.

Fotograferingsdags

Så sitter man på TYKS igen, nu i caféet och tankar vatten inför kontrast-CT. Morgonen startade på U-sjukhusets röntgenavdelning med mammografi och ultraljud. Ett trevligt tillägg i rutinen pga strålbehandlingar, risken för sekundära tumörer har ökat så man screenar tidigt. Där var allt ok enligt läkaren. Jag sitter här med blandade kunder, och klart finns ganska många som tillhör samma butik där jag också var kund. Konstigt, hur man lär sig titta förbi peruker och turbaner och vet exakt vad den människan går igenom. En blick av gemensam upplevelse och så fortsätter vardagen åt varsitt håll.

Oroliga dagar och nätter

Ibland är det en förbannelse att kunna gå och kolla vad t.ex. blodproven givit för resultat. Jag var till labbet i morse och resultaten finns redan att kolla på Kanta. Visst jag är ingen läkare, men det jag ser är aningen oroande. Jag har redan blodsockervärden som seglar pga den kortison jag fått och som inte hålls i schack utan medicinering. Nu har jag också förhöjda sköldkörtelvärden och väldigt låga lymfocyter. CRP ligger på gränsen. Nu ska jag då vänta 1,5 vecka för att få veta mera, suck. Jag hoppas jag har fel, men det verkar som om strålbehandlingens bieffekter börjar slå till. Jag tycker så illa om hela denna kontroll, den måste göras, men då det påverkar mig så starkt. Jag sover nu redan riktigt tokigt, och jag orkar knappast hemskt många nätter med såhär lite sömn. På fredag nästa besök då, datortomografi och ultraljud.

I tunneln

Ja, snart börjar det. På tisdag kör jag in i kontrolltunneln igen. Då labbprov, på fredag alla skanningar.   Idag fick jag den sista biten i pusslet. Jag fick kallelsen till läkare, den 1.3. Så nu följer ett antal nervösa veckor innan man åter vet nånting...