Jag har inte uppdaterat någonting på länge, men nu känns det som att jag måste. Klockan tickar på 0.21 och jag har svårt att somna. Av många orsaker.
Den tyngsta orsaken är att fammo gick bort i morse. Jag antar att vi väntat oss detta en tid redan, och kanske också unnar henne den frid hon nu fick. Likväl känns det i hjärtat. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra, hade ödet ett finger i spelet? Fanns det nånstans något som styrde henne till att orka tills jag skulle orka? Skulle detta ha hänt under vintern då jag var som bräckligast, skulle det ha söndrat mig helt. Det brast för mig idag, jag insåg äntligen hur nära jag var, det kunde ha varit jag istället. Många varnade mig för denna känsla, och att stå och hyperventilera var ingen trevlig känsla. Men om jag bearbetar känslan av min egna dödlighet och förlusten av fammo inatt, får jag sova sen?
